Det var...

...väldigt länge sen jag skrev jag skrev en blogg nu, och för det ber jag om ursäkt. Har haft mycket som har snurrat runt i mitt huvud den senaste tiden och har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag ska blogga om. Men nu har jag äntligen valt! Eller valt och valt, blir nog en massa blandat skit i alla fall. Men jag hoppas att det ska vara underhållande ^^





Idag har jag haft nått av en nostalgi tripp, har i stort sätt suttit hela morgonen/eftermiddagen och bara ritat och lyssnar på Jack Johnson. Man blir liksom bäldigt lugn och glad när man lyssnar på hans trall vänliga melodoer och fina texter. Det för mig även tillbaka till den tiden då man umgicks med Jossan och Lisan, mycket roligt sommar måste jag säga, en av de bästa kanske? Kommer allt ihåg när jag träffade er båda två, först så träffade jag dig Lisa på Svarte Jägarn, vi satt och pratade om allt mellan himel och ljord, och hade det väldigt trevligt. Eller jag hade dock de i alla fall. Sen så ringde Jossefin och sa att vi skulle komma till Jackpot, där hon satt och söp med sina tjejkompisar. Och helt plötsligt så var det ett väldigt tjat om bröst där mellan er tjejer, och där satt jag, mitt i smeten och antagligen så satt jag och log och såg ganska dum ut.

Fan vi borde verkligen ta och styra upp nått nån helg eller liknande, för jag kommer inte att ha så mycket tid nu när jag börjar plugga marknadsföring och företags ekonomi på komvux av alla ställen. Men som sagt, en helg vore perfekt, vill ju träffa er igen och lilla Svante.





Ja här ser ni en av mina senaste alster, ingen annan än världens bästa Frank Sinatra. Frank har fått äran att bli födelsedagspresent åt min far på hans mer eller mindre episka 50 årsdag. Jag har legat och målat på honom nu i 2 timmar och är äntligen klar. Är tokigt svart om händer, underarmer och på nått underligt sätt så har jag lyckats bli svart i pannan också, men det är sånt man får räkna med när man ligger på alla fyra på golvet och målar. Det kommer att komma upp bild på tavlan när min far står och håller den i sina händer, så att man verkligen kan se hur slut resultatet blev. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd.

Nästa tavla jag göra blir nog en Clint eller en Cobain, så om nån är sugen på en tavla så kan jag kanske slänga ihop nått åt er, så länge det inte är allt för pilligt och komplicerat. Jag är en väldigt enkel människa som lever efter mottot "less is more". Nej nu ljög jag nog, mottot för 2008 är som en vis man sa en gång i tiden "Be shapless, be water my friend", vilket jag tolkar som att man ska kunna anpassa sig efter sin miljö och omgivning. Det var ingen annan än Bruce Lee som sa det, oerhört vis man måste jag säga.


Nej nu ska jag avsluta min extremt tråkiga blogg och dra iväg och käka pizza med mina vänner och deras flickvänner. Hoppas att bloggen har varit i alla fall en aning intressant att läsa

Puss och Kram!