Barnvakt-ish?

Idag så var det planerat att jag skulle ta mig en skön och väldigt avslappnad dag och bara göra ingenting. Men som vanligt när jag planerar nått i den stilen så blir det oftast helt tvärt om. Idag var jag nämligen barnvakt åt min lilla kusin på 6 år, och alla vet hur 6 åringar är, högljudda, hyperaktiva och tar aldrig ett break. När han väl kom hit så var han ovanligt tyst och lugn, vilket känndes ganska konstigt, men jag fick senare reda på att han hade gjort illa sitt finger (som han så tjusigt visade upp för mig, ni kan säkert gissa vilket finger det var också) och hade precis kommit från hälsovårdscentralen.

Men när han väl får syn på mig så slår han om helt! Han glömmer att han har ont i sitt finger och han glömmer att han är ledsen. Han börjar genast tjata om att han vill spela brottingsspelet (Tekken) och hur mycket bättre han är än mig på allt som har med TV-spel att göra. För att vara snäll så säger jag aldrig emot honom när han säger nått om det, jag en än så snäll människa, eller jag vill tro det iallafall :) Och mitt under vårt spelande så knallar hans syster in också, som jag tydligen ska hålla lite koll på också. Som vanligt så ska dom hålla på att slåss och bråka om vem som ska spela och om vem som ska sitta vart i soffan... Jag reste mig upp, gav dom båda en handkontroll och ställde fram lite chips och godis och sa åt dom med en väldigt mannlig och bestämmd röst att dom skulle vara tyst och inte bråka. Genast så vart det absolut tyst och dom bara stirrade in i TV:n och spelade.

Efter en stund så resa Linus på sig och säger "Putteee, du är min kändis och du är snäll"
Jag fattar inte riktigt vad han menar med att jag är hans kändis men jag svarar artigt "Tack så mycket". Efter en kort tystnad så säger han "Fast du är inte så snygg, du borde ta bort ditt skägg och klippa håret, eller hur", och efter det så sätter han sig och börjar spela igen. Aldrig att jag klipper håret nu, men man kanske borde trimma och eller raka av sig skägget tänker jag för mig själv medans jag lämmnar rummet. Efter kanske en timmes 2-3 timmars Tekken spelande så kommer Emelie ut och säger "Tack för att du var med oss, nu ska vi åka hem". Snabbt som attan försvinner dom båda när deras mormor kom för att hämta barnen. och nu så sitter jag här i ett väldigt stökigt och ned skräpar vardagsrum och funderar på att gå och lägga mig, men jag borde nog plocka upp allt skräp och städa först....